.... telefonsamtal med mycket goda och välkomna nyheter på stranden.
Ska äntligen börja plugga!
Trodde det var kört men gud va glad jag blev.

Min första tanke var ju under samtalet med läraren:
- Måste ringa Tobias .. Sen kom jag på..

Fast jag ger mej tusan på att han hade ett finger med i spelet o sitter där uppe med ett stort leende... stolt över mej.

Det var han som till slut övertalade mej att söka efter många år.

Känns så skönt att få lite annat i tankarna.
Börja ett nytt liv... som student..
Hahah gamla tanten hon kan än!

... inför jobbehelgen med en dag vid Luhrsjön. Älskar att vara här.
Med ljudboken i öronen o pastasallad i kylväska så ska jag försöka bli här hela dagen. Om jag inte blir för rastlös.

Ska bli så skönt o jobba. Varit lite kass i veckan med inflammation i en muskel u det revbenen som gjort att varje andetag gjorde ont som f...n. Men nu e de bättre.

Bella här varit här i veckan. O redan efter ett par dagar saknar jag henne igen.
Hon är inne i nån 6-års trots o är såå kinkig.
Ingenting är riktigt bra.
Men älgsafarin gick hem o vi fick en riktigt fin dag tillsammans med mamma o pappa.

Om jag vill skriva men allt känns så uttjatat.
Samtidigt väljer ni ju själva om ni vill läsa eller ej.

Dagarna går som vanligt.
Ibland känns det som tiden springer iväg o ibland är dom otroligt långa.
Kämpiga som fam ibland o sen vissa dagar går bättre.

Tobias gravplats är en fin plats där jag kan släppa allt o vara nära igen.
Så nära som jag någonsin kommer igen.

Häromdagen drömde jag en underbar dröm.
Du fanns, du levde och du hade de där finurliga leendet som du hade ibland.
Jag sprang fram till dej o hoppade upp i din famn. För att vakna i tårar när jag insåg...
Att det bara var en dröm...
Skönt att drömma om dej. Men hemskt att vakna.
Varför är drömmar så jävla verkliga?
O varför vaknar man alltid när de är som bäst?

Kommit från graven precis o midsommarblommorna som först kändes så fel att sätta står fortfarande lika fint.

I förrgår var Bella för första gången vid graven . Första gången sen du kom dit.
Hon hade stenar o fina pärlplattor med sig som nu trängs med hjärtan o ängel.

En fin plats. En plats att komma nära.

....allt över...

Haft en fin urnsättning o Tobias har kommit till sin sista vila.
Varit en tuff dag men ändå fin.
Tårar av sorg men oxå lycka över att han kommit i jorden.
Ska bli skönt att ha någonstans att gå.

....armar runt ditt namn.
Mina armar runt hela dej.
Vill omfamna hela dej fast du inte ens är här än..
Ligger framför en skylt där ditt namn står.
Så overkligt. Tårarna forsar... Jag ligger i fosterställning o skriker ditt namn...
Jag får inget svar....
Du finns inte mer. Du var mitt allt.
Min underbare vackre son..
Mitt allt....

Fåglarna kvittrar o dagen ljusnar.... men mitt inre kommer alltid att vara helt svart...

.... vilket underbart väder vi har.
Sol o värme varenda dag.

Ligger vid Luhrsjön med ljudboken i öronen.
Detta har blivit lite av min räddning när jag mår dåligt.
Att lyssna på något o gå helt in i det skingrar mina tankar så att jag får lite andrum i min sorg.

Igår blev det en tur till havet. Så skönt.
Jag tom badade! 3 gånger.. O det är inte illa för en badkruka som mej.

På vägen dit åkte vi förbi olycksplatsen...
Det var tufft o tårarna flödade.
Men jag kände att jag var tvungen. Och så hör efteråt så känns det bra
Fast jag tror jag ska undvika det nästa gång.
Små steg...

På kvällen satt jag med en gammal kompis på en uteservering o drack ett par glas vin.
Helt underbart o så skönt att få prata.
Om allt!

Nej nu får det bli ett dopp.

... man äntligen hemma igen.

Veckan i Alanya har varit varm o skön.
Hotellet trots sina 4 stjärnor var väl typ 2+.
Men där fanns ju det man behövde. Sol bad o lite öl o mat.

Dagarna spenderades vid poolen då det var stenstrand o det gillar inte mina fötter.

På kvällarna var det promenader o en drink eller iskaffe på nåt mysigt ställe.

Tidigt i säng på kvällarna... Som vanligt o upp med soluppgången o fånga dagen.

Tobias födelsedag var både tung o skön att tillbringa borta.
Jag tog en whiskey för honom. Måste varit utspädd för smakade faktiskt helt ok.

Träffade Lilian o hennes dotter där.
Jag o Lilian tog ibland ett glas vin ihop i skuggan.
Vi pratade mycket o det behövde jag. Hon var 68 år och så trevlig o snäll .

Lite otur på denna resan oxå. Allt var inte bara bra...
Tatueringen jag valde stavade dom fel...
Men känner mej unik.. för det är nog ingen annan som har Veni Vedi Vici på armen.. .

Väl på flygplatsen i Ängelholm hade min resväska försvunnit.

Så nu sitter jag här utan Alla mina bästa sommarkläder o bikinin

Håll tummarna!

... man sej i Alanya.
En vecka för reflektion, rekreation och tankar.
Skönt att komma bort. Skönt att låta tårarna flöda fritt.
Just nu i baren o skuggan med en kall öl.

Har levt ensam i så många år så att tillbringa en vecka i nästan bara tysthet här det berör mej absolut inte.
Det är lugnande och skönt.

Igår traskade jag i till stan o drack en iskaffe. Sätt på en restaurang o bara tittade på människor. Undrade var dom var på väg och hur deras liv såg ut.
Alla har sina bekymmer och sorger.
Tar på en mask för att undvika frågande blickar. Frågor som de kanske inte vill svara på.
Jag är tvärtom. Fråga på.
Jag vill prata. Jag vill gråta. Ingenting blir någonsin som förr.
Men jag måste leva vidare även om en stor bit av mitt hjärta försvunnit med mitt barn.