... närmar sej o klumpen i magen växer.
Jag skulle bara vilja somna och vakna när allt är över.
Snart 1 år sedan jag miste min älskade son.
Tiden har gått så fort. Men jag minns det som igår.
Ibland när jag blundar hör jag polisens envisa ringande på min dörr och ser hur en bil flyger upp 30 meter i luften.
Bilen som mitt barn sitter i och blir medvetslös i innan de flesta av hans inre organ krossas.
Jag ser honom hängandes när bilen ligger på sidan.
Konstiga tankar kommer som... hade han snus inne? Jag vet... vad spelar de för roll? Men såna små saker kommer upp i huvudet. Saker som saknar betydelse. Man har en känsla av att vilja veta alla detaljer. Saker som man aldrig får veta.
Dagarna går, men sorgen består.
Jag skulle bara vilja veta om du nu har fått den inre frid du saknade.
Du var ingen ängel, men för mej var du allt.

Saknar dej så, men är så tacksam över du gav mej något som du lever kvar i.
Älskade Bella.

... terminen i skolan är nu avklarad, ja förutom ett prov som ska göras nästa år.
Allt har gått så bra och jag känner mer o mer att detta är jag. Jag trivs så otroligt bra med mina vänner i klassen.

Idag har det varit lite julmys med olika gottor. Mycket skratt o julsånger. Det där sista kunde jag varit utan.
Det kändes tungt. Jag som alltid lyssnat på julmusik innan kände en klump i magen. Första julen utan mitt barn.. Första lucian... Första av allt som hör julen till.

Minns förra julen. Så mysigt det var i Tobias nya lägenhet med de närmsta samlade. God mat, Goa skratt o framförallt en lycklig son och hans dotter. Lycka!
I år kommer jag som vanligt att jobba. Men det gör ingenting. Känner inte för julen alls.
Det gör för ont.

God jul o Gott nytt på er alla. Stor kram