...solen äntligen fram.
Ska försöka gå en runda sen. Med din musik i lurarna känns det som jag kan gå till världens ände. Men vad är meningen med det om jag ändå inte kan nå dej??

Måndagmorgon och ännu en vecka med måsten. Samtal som ska ringas, brev som ska skickas, blommor som ska beställas o samtal med prästen.

Jag... din mamma.. ska planera din begravning.. Jag som skulle varit först.
Detta är din uppgift min son.. som mitt barn ska du planera min begravning.
Nu blev det inte så...
Jag önskar inte min värsta ovän detta svåra.
Som jag önskar att det aldrig hänt..
Jag vill tro att du är min skyddsängel nu.

Du sa alltid att du skulle ta hand om mej när jag blir gammal. Du var så tacksam för allt jag gjort för dej. Du ville återgälda det.
Du förstod aldrig hur jag orkar ta hand om dej ensam. Det var för att du var mitt allt, min son och min allra bästa vän.

..går så sakta... det känns som jag lever i en mardröm. Så fort jag vaknar så längtar jag tills kvällen kommer så jag kan ta en sömntablett o få somna igen.
Ibland drömmer jag om dej. Inga hemska ledsna drömmar utan helt vanliga alldagliga drömmar.
Jag skulle så gärna vilja att du visar mej att du har fått din inre ro. Att din vilsna själ nu har fått ett lugn. Jag vill göra din röst o se ditt leende.
Du hade ett stort hjärta, ett hjärta av guld mot dom du brydde dej om.
Igår var jag hos din dotter.. Vet inte om hon förstår men såg i hennes ögon att hon på något sätt ändå gjorde det. Kom ville vara nära mej hela tiden. Kramas o mysa bara.
Det var en underbar känsla... att få vara nära ditt allt.
Igår kom din dödsannons i tidningen. Den var så fin. O din mormor hade skrivit din vers.
Idag ska jag gå på gudstjänst o få höra när dom läser upp ditt namn i kyrkan.
Tungt, orättvist o helt fel. Det skulle varit tvärtom.

Jag saknar dej varje minut på dygnet o längtar tills vi ses igen.
Det kommer att dröja länge för nu ska jag leva för dej oxå. Men jag vet att när det är min tur att vandra vidare så finns du där och tar emot mej.

Älskar dej min underbare unge.

... sista gång för alltid fått krama o pussa på mitt älskade barn.
Det var tufft som fan. Men så värt det. Underbara människor från begravningsbyrån var med o höll upp mej när jag bröt ihop gång på gång. Men efter en stund var allt så naturligt på nåt vis.
Han var så fin. Hade fortfarande fin färg o det såg ut som han bara sov.
Klädd i favoritkläderna, med armband o halsband från Bella samt armband och ängel från hans extradotter. Ett foto på han och dottern. Teckning från Bella o en fin sten från kvinnan i hans liv. Han såg nöjd ut.
Han har äntligen fått ro i sin vilsna själ.

Vila gott min älskade unge

...har jag varit i lägenheten o hämtat kläder som jag ska klä mitt barn i imorgon.
Det skulle varit tvärtom... Du min älskade son skulle klä mej.
Allt är avigt. Allt är på fel håll. Ingenting är som förut. Allting är fel.

Jag hoppas att du blir nöjd trots att jag inte kunde hitta din favorittröja. Det fick bli en med Solhaga på. Jag vet ju hur mycket ditt jobb betydde för dej.
Du sa alltid att de var som din andra familj.
Du var aldrig densamma efter att du förstod att du inte skulle kunna fortsätta där.

Sitter o lyssnar om o om igen på låtar som jag vet att du tyckte om.
Spotify på repeat. Ibland stoppar jag i lurarna o skruvar upp på det högsta.
Jag gråter... Men ibland finns det inga tårar kvar.. Jag är tom.

Jag saknar din dotter så det gör ont. Måste orka träffa henne snart.
Farmors lilla gryn.

Varför????

Tomheten river i mitt bröst. Det känns som mitt hjärta är på väg att brista.
Jag gråter, jag saknar, jag är apatisk.
Alla känslor blandar ihop sej och jag irrar runt i ett mörker som aldrig vill ta slut.

En gång till .. snälla bara en gång till vill jag höra din röst, ge dej en kram höra ditt skratt.
Bara en gång till. Min underbare älskade son.

Det var inte dags för dej än, mitt allt.
Älskade jävla unge. Varför???

Dygnets alla timmar tänker jag på dej o önskar så att du ska komma till mina drömmar. Jag vill se dej, krama dej o berätta hur mycket jag älskar dej.

Min son... mitt allt ...

Dagarna går och jag o Bella ska leva för dej oxå.
Det blev som du alltid sagt... att du inte kommer att överleva din 30 års dag.....

.... bara måste sova o sömnen vägrar infinna sej... suck...
Det tar tid att komma in i rutinerna igen efter sjukskrivningen. Efter 2 månaders jobb har jag fortfarande svårt att sova. 2-3 h efter ett pass är alldeles för lite för mej.
Gick ut o på mej i min nya stenhårda soffa istället.. Men det blev inte mycket bättre.

Party ikväll o behöver min skönhetssömn. Men allt jag kan tänka på är det kommande varma badet.
Midsommarväder ute o julmust i kylen.
De rimmar dåligt..
Men nu känns de iallafall som julen är över. Jobbat helgen men fick en dag med alla fina iallafall med god mat o gott sällskap.
Tomte o glada miner.

God fortsättning!

... nu snön vägen? Idag ville jag ju ha lite julstämning. Idag kommer ju äntligen Bella.
Lussekatterna ska bakas o klapparna ska slås in. Då hade jag velat ha snö..
Men man kan inte få allt.
Att få en dag med mitt barnbarn slår allt o vi ska ha de så mysigt.

Dagarna går utan att så mycket egentligen händer. Mest arbetet, mat o sömn.
Fast inatt har det inte blivit så mycket av det sistnämnda. Vaknat ofta o legat o snurrat mest. Borde varit helt slut då det inte blev mkt sömn igår.
Jag får ta igen de ikväll.

I helgen är det jobb som gäller. Förutom på lördag. Då får vi hoppas att tomten kommer. Ska bli mysigt o gott o träffas.

God jul på er alla.

...för jobb med endast 3, 5 h sömn. Hoppas de gamle är riktigt busiga inatt så ögonlocken inte faller ihop. Nädå de ska nog gå bra. Bara man kommer dit så går det som på en räls.

Vilat lite i min soffa ikväll. Den är ju inte alls lika djup o mjuk som den förra. Fick ta bort dynan vid gumpen så slapp knäna hänga utanför. Hahahah nåja jag vänjer mej nog.

Mina glasögon kom oxå igår så nu slipper jag o gå på jobb o se lite extra bakom ut men ögonen på sniskan.

Imorgon hoppas jag på soffmys med kisarna. Det är efterlängtat

Ha en härlig fredag med mycket mys.