...har jag varit i lägenheten o hämtat kläder som jag ska klä mitt barn i imorgon.
Det skulle varit tvärtom... Du min älskade son skulle klä mej.
Allt är avigt. Allt är på fel håll. Ingenting är som förut. Allting är fel.

Jag hoppas att du blir nöjd trots att jag inte kunde hitta din favorittröja. Det fick bli en med Solhaga på. Jag vet ju hur mycket ditt jobb betydde för dej.
Du sa alltid att de var som din andra familj.
Du var aldrig densamma efter att du förstod att du inte skulle kunna fortsätta där.

Sitter o lyssnar om o om igen på låtar som jag vet att du tyckte om.
Spotify på repeat. Ibland stoppar jag i lurarna o skruvar upp på det högsta.
Jag gråter... Men ibland finns det inga tårar kvar.. Jag är tom.

Jag saknar din dotter så det gör ont. Måste orka träffa henne snart.
Farmors lilla gryn.

Varför????

Tomheten river i mitt bröst. Det känns som mitt hjärta är på väg att brista.
Jag gråter, jag saknar, jag är apatisk.
Alla känslor blandar ihop sej och jag irrar runt i ett mörker som aldrig vill ta slut.

En gång till .. snälla bara en gång till vill jag höra din röst, ge dej en kram höra ditt skratt.
Bara en gång till. Min underbare älskade son.

Det var inte dags för dej än, mitt allt.
Älskade jävla unge. Varför???

Dygnets alla timmar tänker jag på dej o önskar så att du ska komma till mina drömmar. Jag vill se dej, krama dej o berätta hur mycket jag älskar dej.

Min son... mitt allt ...

Dagarna går och jag o Bella ska leva för dej oxå.
Det blev som du alltid sagt... att du inte kommer att överleva din 30 års dag.....