Tuff dag. Vet inte varför... troligtvis för att jag druckit vin.. med vänner.. u derbara vänner som låter mig älta.
Jag behöver älta. Trots att jag mår skit nu. Tittar igenom hans telefon.. för vilken tur i ordningen vet jag inte. Säker svar... får inga.. gråter floder o saknar.
I land känns det som att jag inte orkar.. orka le. Orka vara glad o njuta av livet jag har fått.
Ja ske det känts bättre om jag bara fått svar... svar jag söker o aldrig får reda på.
Lyssnat på låtlistan med hans favoriter i två timmar nu. Inget som får mig att må bättre. Men de får mig att känna närhet. Närhet som aldrig kommer tillbaka. Närheten till det bästa som fanns i mitt liv.... mitt liv... mitt allt...
Har tänkt på hans obuktionsprotokoll länge... nu är en bra dag att läsa igenom allt igen.. nu kanske jag kan få de svar jag sökt... kanske... känns som kg cill somna kanske se honom igen... känna hans värme och hans hjärta av guld.... De gör så ont.. vår för blir inte livet bättre med tiden... skrivprocess hit o dit.. när går allt över???

... Så fort tiden går. Ser att jag inte skrivit något på länge. Ärligt talat så har jag inte haft en tanke på att blogga.
Dagarna är just nu fulla med massor av hjärngympa.
Är på min andra Lia-period på akuten i Lund. Det är jätteroligt. Men mycket tuffare denna perioden. Så mycket man ska hålla reda o koll på förutom att skriva diktat.
Hjärnan går verkligen på högvarv.

Förutom detta så har jag inte mått så bra.
Jag har tänkt o grubblat ovanligt mycket på Tobias. Tårarna rinner varje dag.
Jag som trodde allt skulle lätta med tiden.. Men det verkar snarare tvärtom. Eller är det för att jag är helt slutkörd med jobb, skola o praktik.
Försöker träffa Bella så ofta jag kan oxå, men tyvärr har det inte blivit så mycket av det de sista veckorna.
Men i lördes var hon hos mej hela eftermiddagen. Det var så mysigt. Som jag älskar denna tös.

Det är snart dags för en välbehövlig vecka i solen. Resväska är inköpt o väntar bara på att bli packad.. några veckor kvar...