Förrän du vet hur det är att vara i min situation...
Idag har jag haft en underbar kollega hos mej. Vi har skrattat o gråtit. Ätit ost o kex. Druckit lite vin o öl.
Hon är en av dom få som messar o ringer från jobbet för att göra hur jag mår.
Jag tyckte vi skulle gå ut.
Jag orkar inte bara sitta hemma o gråta. Det skulle inte Tobias ha velat. Jag kan höra hans röst..
- Ut o ha roligt mamma! Sitt inte hemma.o gråt bara.
Väl ute blir jag bemött av mest förakt.
- Hur kan du sitta här o ta en öl?? Du ska bara va hemma o gråta!
- Va Fan gör du ute??

Snälla ni.. om ni inte varit i min situation ska ni inte uttala er!!
Vad tror ni jag gör alla de timmarna jag inte är ute bland Folk??
Jag sörjer.. o ni vet inte vad ni pratar om!!
Fattar ni ingenting så låt mej vara ifred.

Jag saknar o jag sörjer 24 timmar om dagen. Jag måste leva oxå.
Men det går inte med alla era fördomar!

... Precis som kroppen förstår... Förstår att nu är det mesta över..
Kände mej sjuk igårkväll o idag har jag feber, hosta o en grym huvudvärk. Jag som aldrig har feber...
Men samtidigt är jag glad att den kom nu..
Bara den släpper på några dagar. Måste ju tömma lägenheten o allt det oxå.
Bara massa måsten.
Om 1 vecka är det tänkt att jag ska börja jobba. Skönt på ett sätt . Lite skrämmande på ett annat.
Klarar jag det? Jo jag måste. Måste komma ut i det vanliga livet igen.

Var rädda om varandra.

Jag vill tacka alla mina och Tobias vänner som kom och tog ett sista farväl igår.
Ni är underbara allihop. Jag hade inte orkat ensam.
Extra mycket tack till mamma o pappa som alltid finns där.

Allt är så ofattbart..

Var rädda om er.

.. fall så längtar jag efter kvällen direkt när jag vaknar på morgonen. Längtar efter att få sova så att jag inte går sönder av alla tankar och tårar.

Idag är det inte så. Idag vill jag aldrig att det blir kväll... för jag vet att nästa gång jag vaknar ska jag begrava mitt barn...

Jag är så tacksam över att jag har tårar igen . Men ändå så trött på att gråta.
Jag vänder o vrider på allt. Tänker o gråter stilla ibland. Hysteriskt ibland.

Läser obduktionsprotokollet om o om igen...
Allt söndertrasat.
Mitt barn gick sönder helt.
En kropp jag burit i 9 månader och som jag älskat i hela hans liv.

Snart kommer polisen med ljus till mej.
Känner att jag egentligen inte vill ha nåt jävla ljus. Jag vill ha mitt barn.
Ingenting kan ersätta.

Går o hämtar hans tröja igen. Lukten av mitt barn är för länge sedan borta. Men han känns så nära då o ändå så långt borta

..jag göra så mycket.
Ordna med mera papper. Skicka hit o dit..
Ringa fler samtal.. Men orken finns inte.
Inte idag.

Älskar helgerna när jag inte har en massa måsten att ta itu med.
Ligger bara här på soffan.. Helt tom..
Läser dina mess om och om igen.

Skriver fortfarande till dej på messenger..
Men såklart får jag inga svar.
Ringer dej ibland. Men samma svar varje gång.... Att du inte kan nås för tillfället..
Det är ju inte bara för tillfället.. det är för alltid..

Tårarna är slut. Men inom mej gråter jag.
Hela tiden.
Dina sista ord ekar inom mej. Du blev sur när jag bad dej att inte köra mer.. Du slängde på luren.
Det var det sista.
Önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden o bara få krama dej igen...

... alla fina vänner för igår.
Det blev mycket skålande för min son igår.
Alldeles för mycket.
Men det var en fin kväll. Skrattade o grät omvartannat.
Vi pratade minnen. Glada och sorgliga.
Hela kvällen handlade om bara dej mitt älskade barn.
Du var så älskad o omtyckt av många.
Som många säger.. .. du hade ett hjärta av guld.
Jag saknar dej min jävla älskade unge.

.. haft prästen på besök så är jag nu helt slut. Min sons begravning är nu planerad.
Om o om igen tänker jag... det skulle ju varit tvärtom. Det är så fel, orättvist och ofattbart.

Jag har gjort vad jag kunnat. Och tror innerst inne att jag valt som han ville.
Jag tror det blir en vacker dag. En dag att minnas med sorg i hjärtat.
Långt inne i bröstet bevarad.
Tomhet längtan o frågetecken.

Samtidigt är det en glädje att ha fått vara din mamma i 28 år. År av blandade känslor.
Men alltid med kärlek.

Jag vet att du var såå trött på mej ibland bör jag tjatade om allt.
- Mamma, jag är vuxen nu. Det är mitt liv.
Det vet jag ju så väl. Men jag ville alltid att du skulle ha det bäst o må bra.
Jag brydde mej aldrig om hur jag själv mådde. Bara du hade det bra.

Döden skrämmer mej inte längre. När min tid kommer så ser jag framemot att få krama dej igen.

Du var mitt allt.

....blivit erbjuden en marklägenhet. Efter år av köande.
Saknar min lilla trädgård o tvättmaskin.
Detta är inget jag prioriterar just nu.
Men jag har ju längtat så.

Hyran är på 2000 mer i månaden.
Men samtidigt får jag ju allt jag drömt om.
Kommer jag in på skola klarar jag inte det.
Men vad väljer man... hade Tobias varit här så hade han kunnat ge mej råd.
Han var så klok min son...

Jag trivs ju på mitt jobb. Om jag hade vetat att min arm håller så vet jag vad jag valt.

Tuff dag med samtal idag oxå.
Måste försöka få tag i någon som kan ge mej rätten att ta hand om Tobias lägenhet o hans saker. Annars går den rätten till hans ex. Det är inte rätt.... Inte så många gånger som hon önskat honom död. Det hade han inte velat...

Ha en fin dag o var rädda om er.