.. fall så längtar jag efter kvällen direkt när jag vaknar på morgonen. Längtar efter att få sova så att jag inte går sönder av alla tankar och tårar.

Idag är det inte så. Idag vill jag aldrig att det blir kväll... för jag vet att nästa gång jag vaknar ska jag begrava mitt barn...

Jag är så tacksam över att jag har tårar igen . Men ändå så trött på att gråta.
Jag vänder o vrider på allt. Tänker o gråter stilla ibland. Hysteriskt ibland.

Läser obduktionsprotokollet om o om igen...
Allt söndertrasat.
Mitt barn gick sönder helt.
En kropp jag burit i 9 månader och som jag älskat i hela hans liv.

Snart kommer polisen med ljus till mej.
Känner att jag egentligen inte vill ha nåt jävla ljus. Jag vill ha mitt barn.
Ingenting kan ersätta.

Går o hämtar hans tröja igen. Lukten av mitt barn är för länge sedan borta. Men han känns så nära då o ändå så långt borta