..jag göra så mycket.
Ordna med mera papper. Skicka hit o dit..
Ringa fler samtal.. Men orken finns inte.
Inte idag.

Älskar helgerna när jag inte har en massa måsten att ta itu med.
Ligger bara här på soffan.. Helt tom..
Läser dina mess om och om igen.

Skriver fortfarande till dej på messenger..
Men såklart får jag inga svar.
Ringer dej ibland. Men samma svar varje gång.... Att du inte kan nås för tillfället..
Det är ju inte bara för tillfället.. det är för alltid..

Tårarna är slut. Men inom mej gråter jag.
Hela tiden.
Dina sista ord ekar inom mej. Du blev sur när jag bad dej att inte köra mer.. Du slängde på luren.
Det var det sista.
Önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden o bara få krama dej igen...