..går så sakta... det känns som jag lever i en mardröm. Så fort jag vaknar så längtar jag tills kvällen kommer så jag kan ta en sömntablett o få somna igen.
Ibland drömmer jag om dej. Inga hemska ledsna drömmar utan helt vanliga alldagliga drömmar.
Jag skulle så gärna vilja att du visar mej att du har fått din inre ro. Att din vilsna själ nu har fått ett lugn. Jag vill göra din röst o se ditt leende.
Du hade ett stort hjärta, ett hjärta av guld mot dom du brydde dej om.
Igår var jag hos din dotter.. Vet inte om hon förstår men såg i hennes ögon att hon på något sätt ändå gjorde det. Kom ville vara nära mej hela tiden. Kramas o mysa bara.
Det var en underbar känsla... att få vara nära ditt allt.
Igår kom din dödsannons i tidningen. Den var så fin. O din mormor hade skrivit din vers.
Idag ska jag gå på gudstjänst o få höra när dom läser upp ditt namn i kyrkan.
Tungt, orättvist o helt fel. Det skulle varit tvärtom.

Jag saknar dej varje minut på dygnet o längtar tills vi ses igen.
Det kommer att dröja länge för nu ska jag leva för dej oxå. Men jag vet att när det är min tur att vandra vidare så finns du där och tar emot mej.

Älskar dej min underbare unge.