... känns det se om om vintern kommit. 1 grad ute när klockan ringde. Brrrr.. ofattbart att för 1 v sen satt man ute o njöt av sensommaren.

I helgen har det bara varit jobb.
Efter 2 timmars sömn i söndes fick jag åka till akuten där Bella hade kommit in med ambulans.
Efter ett nervöst dygn opererades hon för blindtarmen. Stackars lilla tös.
Men så duktig var hon.
Vet inte hur många gånger som fick sticka henne innan dom hittade ett kärl.
Det är så hemskt att vara så maktlös. Men nu är allt bra iallafall o nu hoppas jag att det blir en lugn höst för henne.

Snart (om 1 timme) är det 8 månader sedan polisen kom o väckte mej genom att ringa på dörren och berätta att min älskade unge inte fanns mer.
8 långa hemska månader av sorg o saknad.
Kan fortfarande inte förstå det ofattbara.
Och ibland vet jag inte hur jag ska orka finnas.
Jag är så glad o tacksam över att mitt barnbarn finns och att hon vill komma till mej ibland.

Nu dags för en ny dag i skolan... gäsp..

Var rädda om er o glöm inte att kramas