... har aldrig förr varit på kyrkogården på Alla helgons dag.. idag efter jobbet var det dags kände jag.
Där är så fint med blommor o gravpynt.
Det slog mej återigen att du är borta..
Du är borta för alltid. Min fine älskade son. Jag får aldrig se dej mer. Aldrig höra ditt skratt eller gråta med dej.
Jag får gråta ensam. Jag förstår inte varför. Alla frågor som jag aldrig någonsin får svar på.
Jag önskar så att du kan komma till mej i min dröm. Komma och berätta vad som egentligen hände. Krama mej och vara levande igen.
Min sorg har förändrat mej så. Jag kämpar vidare med mitt liv. Mitt liv som inte känns helt och kommer aldrig att göra igen.

Mitt barn .. Mitt allt..

Varför?