Tuff dag. Vet inte varför... troligtvis för att jag druckit vin.. med vänner.. u derbara vänner som låter mig älta.
Jag behöver älta. Trots att jag mår skit nu. Tittar igenom hans telefon.. för vilken tur i ordningen vet jag inte. Säker svar... får inga.. gråter floder o saknar.
I land känns det som att jag inte orkar.. orka le. Orka vara glad o njuta av livet jag har fått.
Ja ske det känts bättre om jag bara fått svar... svar jag söker o aldrig får reda på.
Lyssnat på låtlistan med hans favoriter i två timmar nu. Inget som får mig att må bättre. Men de får mig att känna närhet. Närhet som aldrig kommer tillbaka. Närheten till det bästa som fanns i mitt liv.... mitt liv... mitt allt...
Har tänkt på hans obuktionsprotokoll länge... nu är en bra dag att läsa igenom allt igen.. nu kanske jag kan få de svar jag sökt... kanske... känns som kg cill somna kanske se honom igen... känna hans värme och hans hjärta av guld.... De gör så ont.. vår för blir inte livet bättre med tiden... skrivprocess hit o dit.. när går allt över???