... en slags trötthet jag inte känt På väldigt många år. Jag är inte bara trött i kroppen utan även i huvudet. Fullmatad med information o nya intryck.
På kvällarna går jag inte o lägger mej för att jag är uttråkad eller ledsen. Utan för att jag just är trött.

Snart har första veckan i skolan gått.
Jag älskar det!!jag är så övertygad om att jag gjort rätt trots att jag ibland sitter helt nollad o fattar ingenting.
Men man lär sej!
Jag känner ingen i klassen.. än.. Men alla är verkligen helt underbara människor som jag ser fram emot att lära känna på riktigt.
Vi kräks lite över vår långa lunchrast, lite över det vi inte förstår ( ja, jag är faktiskt inte ensam om det) o så skrattar vi.

Jag känner mej lite världsvan redan. Jag hittar tåg o buss som jag var så nervös över. Tack vare en i klassen som förbarmade sig över mej första dagen utan bil.

Som ni läser så trivs jag kanon!
När det är svårt känner jag Tobias piska min rygg uppifrån molnen.
Jag vill, jag kan, jag ska.

Ta hand om er. Det finns bara en av er.