Om jag vill skriva men allt känns så uttjatat.
Samtidigt väljer ni ju själva om ni vill läsa eller ej.

Dagarna går som vanligt.
Ibland känns det som tiden springer iväg o ibland är dom otroligt långa.
Kämpiga som fam ibland o sen vissa dagar går bättre.

Tobias gravplats är en fin plats där jag kan släppa allt o vara nära igen.
Så nära som jag någonsin kommer igen.

Häromdagen drömde jag en underbar dröm.
Du fanns, du levde och du hade de där finurliga leendet som du hade ibland.
Jag sprang fram till dej o hoppade upp i din famn. För att vakna i tårar när jag insåg...
Att det bara var en dröm...
Skönt att drömma om dej. Men hemskt att vakna.
Varför är drömmar så jävla verkliga?
O varför vaknar man alltid när de är som bäst?

Kommit från graven precis o midsommarblommorna som först kändes så fel att sätta står fortfarande lika fint.

I förrgår var Bella för första gången vid graven . Första gången sen du kom dit.
Hon hade stenar o fina pärlplattor med sig som nu trängs med hjärtan o ängel.

En fin plats. En plats att komma nära.