... att jag skulle kunna sova länge idag.
Helt slutkörd efter att ha tömt sonens lägenhet igår. Både fysiskt och psykiskt.

Trodde att det skulle kännas hemskt att göra det. Men det gick bättre än jag trodde.
Med mamma, pappa o exet som hjälp så gick det undan.

Tårarna kom först på kvällen när jag skulle sova.
Ibland när jag inte gråter så skäms jag.
Har jag sörjt färdigt?
Känns som jag är en stålkvinna. Kall som frosten.

Men naturligtvis är det inte så.
Jag har väl bara lättare att kontrollera mej.
Jag vet ju att jag måste vara stark o få allt gjort.
Sen kan jag sörja fullt ut igen.
Men ibland känns det som att jag inte har tid.
Det har varit så mycket med allt hela tiden.
Tankar, bouppteckning, post, samtal, begravning, blommor o fler samtal.

Ha en fin dag o glöm inte kramas o säga något fint till varandra. Vi vet aldrig bör det är slut.